COLUMBUS-studien: Femårsuppföljning
COLUMBUS-studien: Femårsuppföljning av effekt och säkerhet av BRAF-hämmaren enkorafenib (Braftovi) i kombination med MEK-hämmaren binimetinib (Mektovi) hos patienter med icke-resektabelt eller metastaserat melanom med en BRAF V600-mutation.
Abstrakt
Fas III COLUMBUS-studien visade att kombinationsbehandling med BRAF-hämmaren enkorafenib och MEK-hämmaren binimetinib resulterar i längre progressionsfri överlevnad och totalöverlevnad jämfört med BRAF-hämmaren vemurafenib, samtidigt som den ger en positiv effekt på upplevt hälsotillstånd för patienter med avancerad melanom och en BRAF V600-mutation. Den nyligen publicerade 5-årsuppdateringen av COLUMBUS-studien visade fortsatta långsiktiga fördelar och en konsistent säkerhetsprofil för enkorafenib i kombination med binimetinib hos patienter med inoperabelt eller metastaserande melanom med en BRAF V600-mutation.
Introduktion
Nästan 50 % av melanomen innehåller BRAF V600-mutationer som leder till konstitutiv aktivering av den mitogenaktiverade proteinkinasvägen och ökad celltillväxt och proliferation. Kombinationsbehandling med hämmare av BRAF och det mitogenaktiverade proteinkinaskinaset (MEK) är nu en del av European Society for Medical Oncology (ESMO) rekommendationer för behandling av lokalt avancerat eller metastaserande melanom med en BRAF V600 mutation.1
I COLUMBUS-studien tilldelades 577 patienter med inoperabelt eller metastaserande melanom med en BRAF V600-mutation, obehandlat eller fortskridande efter första linjens immunterapi, i förhållandet 1:1:1: 192 till enkorafenib i kombination med binimetinib, 191 till vemurafenib och 194 till enkorafenib. Baslinjekarakteristika var likartade mellan grupperna.2,3 Resultat på progressionsfri överlevnad (PFS), totalöverlevnad (OS) och livskvalitet har publicerats;2–4 behandling med enkorafenib i kombination med binimetinib gav förlängd PFS jämfört med vemurafenib (14,9 vs 7,3 månader) ; hazardkvot [HR], 0,51; 95 % CI, 0,39 – 0,67).5 Kombinationsbehandling förlängde också median OS jämfört med vemurafenib (33,6 vs 16,9 månader; HR, 0,61; 95 % CI, 0,48 – 0,79).5 Ytterligare behandling med enkorafenib i kombination med binimetinib förbättrade livskvaliteten jämfört med vemurafenib, vilket framgår av resultaten från Functional Assessment of Cancer Therapy-Melanoma (FACT-M) och European Organisation for Research and Treatment of Cancer Quality of Life (EORTC QLQ-C30) ) frågeformulär; Postbaslinje-poängen var 3,03 poäng högre för FACT-M (P<0,0001) och 5,28 poäng högre för EORTC QLQ-C30 (P=0,0042).4
Huvudresultat:
Vid 5-års uppföljningsperioden fick 13 % fortfarande behandling med enkorafenib i kombination med binimetinib jämfört med 2,1 % för vemurafenib. Av de 87 % som avbröt behandlingen i gruppen med enkorafenib i kombination med binimetinib berodde 55,2 % på sjukdomsprogression och 12 % på biverkningar (AE).5
PFS-frekvensen var högre med enkorafenib i kombination med binimetinib vid varje årlig analys: enkorafenib i kombination med binimetinib jämfört med vemurafenib (HR 0,51; 95 % CI 0,40 – 0,67; P<0,0001).5,6 PFS för enkorafenib i kombination med binimetinib vid 5 år var 23 % jämfört med 10 % för vemurafenib (Figur 1).5
OS-frekvensen för enkorafenib i kombination med binimetinib var högre vid varje årlig analys jämfört med vemurafenib (HR, 0,64; 95 % KI 0,50 – 0,81; P<0,001).5,6 Efter 5 år var OS-frekvensen för enkorafenib i kombination med binimetinib 35 % jämfört med 21 % för vemurafenib (Figur 2).5
Central granskning visade att 92 % av patienterna som behandlades med enkorafenib i kombination med binimetinib uppnådde sjukdomskontroll, med en duration i median på 18,6 månader (95 % CI 12,7 till 27,6). Fullständigt svar uppnåddes hos 14,1 % av patienterna i gruppen med enkorafenib i kombination med binimetinib jämfört med 8,4 % för gruppen som fick vemurafenib. Den vanligaste första efterföljande behandlingen efter studiebehandling i båda armarna var anticytotoxisk T-cellslymfocyt-4 (anti-CTLA-4) eller hämmare av programmerad celldöd-1 receptor (anti-PD-1) som monoterapi eller i kombination.5
Säkerhetsprofilen som observerades vid 5-årsuppföljningen överensstämde med tidigare rapporter,2,3 med biverkningar av grad 3–4 förekom hos 70 % och 66 % av patienterna i grupperna enkorafenib i kombination med binimetinib respektive vemurafenib. I gruppen som fick enkorafenib i kombination med binimetinib var biverkningar som ledde till dosjustering eller avbrott; gastrointestinala biverkningar (17 %), ögonsjukdomar (12 %), pyrexi (6 %), minskad ejektionsfraktion (5 %) och ökat gamma-glutamyltransferas (5 %). %). Dödsfall under behandling var 13 % och 11 % i grupperna enkorafenib i kombination med binimetinib respektive vemurafenib; de flesta berodde på underliggande sjukdom.5
Konklusion
Även om analyser av 5-årsuppföljningen är post hoc och beskrivande, visade resultaten från COLUMBUS-studien fortsatta långsiktiga fördelar med enkorafenib i kombination med binimetinib för patienter med icke-resektabelt eller metastaserande melanom med en BRAF V600-mutation. Efter 5 år levde 35 % av patienterna som behandlades med enkorafenib i kombination med binimetinib i COLUMBUS-studien, med 23 % kvarstående progressionsfria och 14,1 % hade uppnått komplett respons. Vid varje årlig analys var PFS- och OS-frekvensen högre i gruppen som fick enkorafenib i kombination med binimetinib jämfört med gruppen som fick vemurafenib. Biverkningar med enkorafenib i kombination med binimetinib överensstämde med tidigare rapporter och inga nya säkerhetssignaler observerades i denna 5-årsuppföljning.
Figures
Figur 1. Kaplan-Meier analys av progressionsfri överlevnad (PFS) hos alla patienter. 5-års PFS-frekvensen för enkorafenib i kombination med binimetinib var 23 % jämfört med 10 % för vemurafenib; medianuppföljningen var 40,8 månader. HR, riskkvot; CI, konfidensintervall. Figur redigerad från Dummer et al.5
Figur 2. Kaplan-Meier analys av totalöverlevnad (OS) hos alla patienter. 5-års OS-frekvensen för enkorafenib i kombination med binimetinib var 35 % jämfört med 21 % för vemurafenib; medianuppföljningen var 70,4 månader. HR, riskkvot; CI, konfidensintervall. Figur redigerad från Dummer et al.55
SE/MEKT/10/22/0001